Gunillas grundbultar: Du ska träna mest på det du kan bäst

Så sa Torsten Föllinger, sångare och legendarisk sångpedagog, under ett öppet seminarium då han gav lektioner åt hugade sångare, proffs såväl som amatörer. Vi åskådare lyssnade andlöst och följde hur han fick ängsliga tunna röster att blomma ut och fylla lokalen med skönsång och starka uttryck.
Träna mest på det du kan bäst? "Då stärks självförtroendet, och då kommer det andra med också", sa han.

Hjärnan lär sig framgång eller misslyckande

Sångpedagogens råd går helt på tvärs med hur vi är vana att tänka. Men vad det handlar om är att din hjärna lär sig något av allt du gör. Hjärnan lär sig bland annat, och kanske viktigast av allt, framgång eller misslyckande.

Varje gång du gör något som går bra lär sig hjärnan framgången. Varje gång du gör något som inte är så lyckat lär sig hjärnan misslyckandet.

När det gäller idrottsträning, där ju resultatet är entydigt och lätt att mäta, finns det olika skolor. En skola säger: "Träna tills det går riktigt bra. Sluta då!" En annan säger tvärtom: "Träna så mycket du orkar och så lite till, ta i tills du absolut inte orkar längre!" Det senare verkar vid första anblicken vettigt, att tänja kroppens gränser för att orka mer nästa gång. Men det är förrädiskt. Varför? Därför att då lär sig hjärnan: "Jag orkar inte". Så hjärnforskningen stöder den första skolan.

Självförtroende är nummer ett                     

För att lyckas med vad det än vara må är självförtroende troligen viktigare än allt annat. Och det är i sin tur beroende av andras bemötande och förväntningar. I några klassiska (och oetiska!) studier från skolans värld fick lärare veta om sina nya elever att vissa av dem enligt speciella test skulle klara sig mycket bra, medan andra skulle få svårigheter. När läsåret var slut hade dessa förutsägelser helt och hållet besannats. Det var bara det att eleverna tilldelades sin framtid slumpvis, några test existerade inte. Det var lärarnas förväntningar som fällde utslaget.

En man har berättat för mig om sin personliga erfarenhet av denna lärarnas makt. Han föddes i Frankrike, i ett område nära tyska gränsen, där de flesta från barndomen var tvåspråkiga i franska och tyska. När han började skolan ansåg läraren att han var dum och det gick dåligt för honom. Några år senare flyttade familjen till en annan del av Frankrike där nästan ingen var tvåspråkig. När den läraren upptäckte att hans nya elev kunde tyska perfekt blev han ytterst imponerad. "Och sedan gick det jättebra för mig i skolan!"

Den omöjliga drömmilen

Även kollektiva förväntningar kan ha stor inverkan på individuella prestationer. Det kollektiva "självförtroendets" betydelse har demonstrerats tydligt i det som kallats drömmilen, nämligen förmågan att springa en engelsk mil på mindre än fyra minuter. Gunder Hägg hade världsrekordet på 4.01,3 och det rekordet höll i nio långa år. Det verkade omöjligt att slå.

I det allmänna medvetandet "gick" det inte att komma under fyra minuter. Men så nåddes år 1954 den magiska gränsen, av Roger Bannister som gick i mål på 3.59,4. Och vad hände när detta skett? Hans rekord stod sig i 46 dagar! Under åren därefter var det ett stort antal löpare som klarade gränsen. Det omöjliga hade plötsligt blivit möjligt. Det mentala barriären bröts och därmed också den fysiska.

De snyggaste sjöng bäst!

En ung vän som studerade sång på ett musikgymnasium berättade för mig att hon gjort en förbryllande upptäckt. "Alla de tjejer som sjunger bäst på skolan är också snyggast av alla. Hur kan det komma sig?" sa hon förundrat. "Det kan väl inte ha med varandra att göra?"

"Nej inte direkt. Men vet du vad jag tror?" sa jag. "Snygga tjejer får så mycket uppskattning att de får starkt självförtroende, och då kommer de också att sjunga bra!"

Det blir roligare!

Så Torsten Föllingers råd är också mitt: Träna mest på det du kan bäst! Det betyder naturligtvis inte att du ska försumma det du har svårast för. Men börja alltid med det som går riktigt bra, så får du självförtroendet - och lusten - med dig in i det andra! Själv brukar jag, när jag kört fast i en text, gå till en annan text som flyter på bra och snickra lite på den i stället. Då påminns jag om vilken bra skribent jag egentligen är.

Och alltsammanas blir ju bra mycket roligare!

Gunilla Ladberg
gunilla.ladberg@swipnet.se
http://www.ladberg.se/

Läs också Gunillas artiklar i vår papperstidskrift Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/7

Artikeln ovan ingick i det elektroniska kunskapsbrevet Björns Blandning nr 1/2009 från Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/18

En grundbult är en liten detalj som en mycket stor helhet är beroende av.

Copyright © 2009 Gunilla Ladberg och Populär Kommunikation

Skriv ut sidan