Gunillas grundbultar: Läser du hellre på papper än på skärmen?
När jag först upptäckte hur mycket jobbigare det är att läsa en längre text på skärm än på papper blev jag förbryllad. Våra ögon är i och för sig inte alls konstruerade för läsning utan för seende i naturen, men på papper klarar de det ändå galant.
Framför skärmen är det helt annorlunda. Du tittar i princip på en lampa. Och du tittar i en vinkel, ofta också på ett avstånd, som skapar anspänning. När du läser på ett papper kan du däremot ha en läsvinkel och ett avstånd som i stället ger ögonen avspänning.
En lampa? Ja, en lysande yta som ger mycket starkare kontraster än texten på papperet. Du kanske har lagt märke till att en lätt molnig dag kan vara väldigt ansträngande för ögonen, så att du måste kisa. Något åt det hållet är det med datorskärmen.
Och vinkeln? På datorn tittar du ungefär rakt fram, och du fokuserar någon halvmeter eller meter bort, och detta passar inte ögonmusklerna alls. De muskler som ställer in ögats fokus på olika avstånd har sitt viloläge på långt avstånd, minst 5-6 meter bort. Varje gång du fokuserar närmare än så, till exempel på skärmen, spänns de musklerna, mer ju närmare du ska fokusera. Med ett undantag: när du tittar nedåt och på ungefär 40 cm avstånd inträder en intressant sak: den så kallade närseendereflexen, som är en avspänningsreflex - så nu är musklerna plötsligt avspända i stället.
Den biologiska funktionen hos den här reflexen torde vara att du utan ansträngning ska kunna se på det du har i händerna. När du arbetar med dina händer och ser på det du gör är dina ögonmuskler alltså avspända. Att syssla med handarbete och hantverk kan ju vara mycket avslappnande. Och när du har ett föremål i händerna kan du spontant hålla det på ett sätt som är bekvämt för ögonen. Visst är vi fantastiskt väl konstruerade! Så snart du riktar blicken åt annat håll och fokuserar på nära avstånd blir det däremot en anspänning. Och precis som dina andra muskler är ögonens muskler gjorda för att ömsom spännas, ömsom slappna av, inte för att oavbrutet spännas under långa stunder.
Om det handlar om en lång text som du behöver få överblick över är också detta givetvis lättare på papper än på skärmen. När jag arbetade med den här korta texten brydde jag mig inte om att skriva ut den, jag tog anspänningen under de relativt korta stunder det handlade om. Men så snart jag arbetar med en text som är mycket större än vad som syns på skärmen skriver jag i något skede ut den.
Så, när du ger upp ambitionen att vara miljövänlig och skriver ut en text, gör du något som är ergonomiskt förnuftigt. Du spar ögonen, men också nacken och axlarna som alltid tar stryk när vi spänner oss. Och du kan ju alltid lägga utskrifterna i en särskild hög för sig så att du kan använda andra sidan nästa gång ...
En laptop ger en annan läsvinkel. Kan tyckas bättre. Men se upp ändå! Risken där är i stället att du lutar dig framåt på ett sätt som gör att axlar och nacke tar stryk. Ett stationärt arbetsredskap tvingar din kropp till underkastelse, ett litet papper kan du bestämma över och flytta hur du vill.
Gunilla Ladberg
gunilla.ladberg@swipnet.se
http://www.ladberg.se/
Läs också Gunillas artiklar i vår papperstidskrift Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/7
Artikeln ovan ingick i det elektroniska kunskapsbrevet Björns Blandning nr 2-3/2009 från Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/18
En grundbult är en liten detalj som en mycket stor helhet är beroende av.
Copyright © 2009 Gunilla Ladberg och Populär Kommunikation
 Skriv ut sidan
|
