Ingemars infall: Linux online

Historien om Linux är en i det närmaste osannolik Internetsannsaga om den fattige studenten från Finland som skrev ett öppet operativsystem som han sedan skänkte världen. Och nu rankas det som ett av de kraftigaste hoten mot Bill Gates världsherravälde.

Följande rader är ryktbara och kan citeras ur hjärtat av Linuxheads jorden över: "Mitt namn är Linux Torvalds. Jag gör ett (fritt) operativsystem (bara en hobby, det kommer inte att bli stort och professionellt) som jag vill ha kommentarer på."

Och nog fick han kommentarer alltid. Rubrikens Linux online är naturligtvis en skämtsam pastisch på Linus på linjen. Och linjen, ja, den var och är den Internetlina som binder ihop detta globala nätverk av entusiastiska utvecklare med varandra, och oss vanliga användare.

Kanske var inte Linus så fattig. Men han bodde hemma hos sin mamma i Helsingfors, då, i slutet av 80-talet när han började på universitetet. Datorvana hade han sedan 10-årsåldern då hans farfar köpte en Commodore Vic20 med tre och ett halvt kilobyte internminne.

Nu skaffade han en PC, och eftersom det på universitetet fanns kraftfulla datorer från Sun med Unix som operativsystem (och internetförbindelse!) ville han ha det även i hemmet. Så han köpte Minix, ett -- som namnet implicerar -- minimalt unixsystem. Men det var inte riktigt vad han önskat, och väntat sig. Så han satte igång att C-programmera sitt eget OS.

Eftersom de utvecklingsverktyg han ändå behövde fanns fritt tillgängliga på Internet, så beslöt han sig också för att publicera sin egen källkod fritt.

Han satte igång i augusti -91 och i oktober var kärnan så pass klar att han begärde in kommentarer från omvärlden. "This is a program for hackers by a hacker", skrev han till newsgruppen comp.os.minix.

Ytterligare ett år senare kunde Linus Torvalds publicera ett i det närmaste komplett OS. På Internet förstås. För det var ju via det mediet han fått hjälp att testa sitt system. Många skickade också egna tillägg och förbättringar, så det som växte fram var en kollektiv produkt utan egentlig copyright.

Men det var ändå Linus som ägde upphovsrätten. Tidigare hade han satt kravet att ingen fick tjäna pengar på Linux. Nu ändrade han detta villkor och släppte sitt operativsystem helt fritt, för vem som helst att distribuera under förutsättning att det skedde helt öppet, det vill säga att källkoden var inkluderad. Källkoden är det resultat som en programmerare lämnar ifrån sig, skrivet i C, Pascal, Java eller något annat språk, och som sedan kompileras till binär maskinkod, alltså ettor och nollor.

Detta innebar förstås fritt fram för kommersiella programvaruföretag, men inget av dem kunde hävda att de ägde Linux -- programmet skulle fortsätta att förbli allmän egendom. Det fann förstås flera företag som nappade -- Red Hat och Caldera är kanske de mest kända. Några år in på 90-talet dök det också upp kommersiella versioner av Linux; distributioner som det kallas i Linuxvärlden.

Men det handlade inte om stora pengar. När artikelförfattaren köpte sin Linux-CD från LinuxPPC Inc i USA kostade den inte mer än 38 dollar, och då ingick porto och expeditionskostnader. Det är alltså inte operativsystemet företagen tar betalt för, utan sammanställningen, CD-pressningen, distributionen, installationsinstruktionerna och administrationen. Det de tjänar mest pengar på är nog bokförsäljningen...

För precis som fallet är med datoranvändandet i stort så genererar Linux en databoksförsäljning som inte går av för hackor...

Ingemar  Härd
ingemar.hard(snabel-a)bahnhof.se

Ingemar Härd är notisredaktör i papperstidningen Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/7

Artikeln ovan ingick i det elektroniska kunskapsbrevet Björns Blandning nr 5/2006 från Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/18

Copyright © 2006 Ingemar Härd och Populär Kommunikation

Skriv ut sidan