Ingemars infall: PDF vs Postscript

Med Acrobats allt mer elaborerade funktioner har PDF blivit ett seriöst alternativ till (fast ännu inget hot mot - filerna måste ju skapas innan de kan rippas) layout-programmen när det gäller hantering av jobb till tryck. Ja, det har till och med gått så långt att det ryktas att PDF kommer att ersätta postscript. Så är det naturligtvis inte. PDF kan ersätta postscriptfiler, inte språket självt (och självklart inte postscriptprocessorn).

Anledningen till PDF:s växande popularitet är att Acrobat genererar prydligare postscriptkod än de flesta andra applikationer som också har funktionen inbyggd. Med följd att rippen spottar ur sig de önskade sidorna snabbare och mer tillförlitligt.

PDF skapar alltså en fil, på samma sätt som Pagemaker eller Illustrator. Och PDF är till sin avgörande del byggt på just postscript, men en utvecklad och "berikad" form av postscript. Det handlar som sagt om att beskriva en sida. Men PDF kan, utöver det, även beskriva hur sidan ifråga ska "uppföra" sig. Så PDF är smartare än såväl .ps ("ren" postscript) som dess inkapslade avläggare, EPS (encapsulated postscript). PDF kan innehålla fonter, bilder, tryckinstruktioner, jobbinfo, interaktiva hyperlänkar, QT-filmer etc.

Sensmoralen är att PDF kan användas istället för EPS. Och att det kan användas för att leverera kompletta jobb till tryck. Men för att trycka en PDF krävs fortfarande att skrivaren kan tolka filen ifråga, och där kommer då (den utbyggda - Postscript 3) postscripttolken in. Så än behövs programspråket. Fast idag finns en teknik som kallas Postscript Extreme som konverterar samtliga filer till PDF innan de skrivs ut, och då går utskriften dessutom rasande fort - upp till flera tusen sidor per minut. Men det volymbehovet är det inte många av oss som har ...
Framtiden tillhör PDF - och postscript ...

Det enda program idag som kan hantera PDF lika väl som sitt "eget" format är Indesign. Det sker lika enkelt och självklart som montering av en EPS- eller TIFF-fil. Indesign kan dessutom separera PDF, och det är inga dåliga grejer. Inte nog med det, programmet kan exportera direkt till PDF, vilket naturligtvis är en oerhörd fördel i dessa växande tider av elektronisk distribution via Internet.

För att ytterligare visa på Indesigns "modernitet" (och varför omskrivning av Pagemaker inte var ett egentligt alternativ till ett nyskrivet program) kan man nämna, att Indesigns teknik att visa sidor på skärmen faktiskt i sig är en postscript-rip. Tekniken kallas AGM (Adobe Graphics Manager) och ersätter den föråldrade tekniken (som till exempel QXP fortsatte använda länge) med bitmappad skärmförhandsvisning, rätt och slätt en 72 pixlars PICT-bild. Den ersätter också EPS-filens förhandsvisning (en lågupplöst kopia av originalet som finns "inkapslad" i EPS:en) med sin egen RIP-variant. Och som en trevlig spinoff-effekt av detta kan Indesign även öppna Illustrator-filer.

Ingemar Härd
ingemar.hard(snabel-a)comhem.se

Ingemar Härd är notisredaktör och artikelskribent i papperstidskriften Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/7

Artikeln ovan ingick i det elektroniska kunskapsbrevet Björns Blandning nr 2-3/2009 från Populär Kommunikation.
http://www.popkom.se/page/18

Copyright © 2009 Ingemar Härd och Populär Kommunikation

Skriv ut sidan